Tegelkusten i Glumslöv
För att göra tegel behövs lera, vatten och värme. Av tegelkusten i Glumslöv återstår nu bara de gamla lertagen och några lämningar av hur vattnet leddes ner till bruken. Tegelbruket i Sundvik var ett kronotegelbruk och det bildades 1748. Värme fick man från stenkol i en gruva i Boserup vid Billesholm. Kolet fraktades med häst via den så kallade bruksvägen genom Glumslöv.
Teglet från Sundvik fraktades via landsvägen till Landskrona där det användes för att bygga upp staden. Det fanns en tid cirka 40 tegelbruk mellan Landskrona och Helsingborg och en stor mängd tegel exporterades till Danmark för att bygga upp Köpenhamn.
Strax norr om Sundvik låg Glumslövs och Strandnäs tegelbruk. Teglet från Strandnäs fraktades upp till gården Strandnäs, varifrån det exporterades vidare. Skolan i Glumslöv, den som brann för några år sedan, var byggd av tegel från Strandnäs. Strax norr om Ålabodarna låg Örenäs tegelbruk.
Teglet från dessa tegelbruk hade inte den röda färg som kännetecknar Helsingborgsteglet. Vid Rustningshamn låg också Hildesborgs tegelbruk. Dess torklador revs 1968, vilket också kan noteras som slutet för tegelbruksperioden i Glumslöv.
Lertäkterna fick en unik flora och fauna, men de växte senare igen och artrikedomen är inte längre lika stor. Lertäkterna för Glumslöv och Strandnäs röjdes 2010. De är nu inhägnade för betesdjur.
Tegelkusten är en del av Glumslövs naturvårdsområde.